Som fortsättning på mitt förra inlägg så övergår jag nu till
elektronik. Och frågan om varför åttaåringar önskar sig den senaste mobilen
eller att många hem har en platt TV i varje rum.
När jag var 12 år fick jag min första mobiltelefon, och
tjock Tv:n som jag har i mitt rum har jag ärvt av min bror. Men nu verkar det
som om att mobiler, datorer och andra elektroniska prylar är det enda som 7
till 8 åringar önskar sig till jul. Och frågan är om det är värt det? Att ge
barn en telefon eller kamera som de knappt kan förstå sig på. Eller om det är
nödvändigt att ha fler TV apparater, än antalet som bor i hemmet.
Säg mig varför blir julklapparna allt dyrare och allt mer baserat
på det vi måste ha? Varför blir ungdomarna med en Iphone sugna på en Iphone 4s?
Det är denna överkonsumtion som alltid drar en till
materialismen. Det vi har blir vi less på efter en vecka, och det vi inte har
hamnar överst på önskelistan. Och detta hindrar oss att tänka på viktigare
saker än att det vi önskar oss måste finnas någon stans i den oändliga
julklappshögen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar